Senaste inläggen

Av Gunilla Tuvesson-la Fleur - 11 augusti 2009 11:18

Sicken härlig dag den här dagen kommer att bli! Varje dag ställs vi inför möjligheter och vi får välja hur vi ska hantera dem. Oftast kanske vi känner att vi inte har nåt val för att våra känslor står i vägen. Men vi har faktiskt ett val. Står du inför en Y-korsning och du ser att den ena vägen som är blank och fin och slät men slutar mitt ute i en öken, och den andre är fulla av hål och stora stenar men slutar mot den mest underbara äng med vackra blommor och doftande gräs vilken tar du? Jag hade valt den skrovliga för jag vet vilket mål mitt liv har. Jag lever för det som jag ligger framför därför gäller det att ta varje möjlighet för att kunna nå det mål som ligger i horisonten. Stenarna behöver inte alltid vara kantiga och tunga. Har man tittat lite närmare på dem så ser man avrundade hörn och att de kanske var gjorda av pimpsten istället för granit. Resa dit är lika viktigt som att nå målet anser jag!


Gud har omsorg om oss!


Kram Nilla

ANNONS
Av Gunilla Tuvesson-la Fleur - 27 juli 2009 21:21

Vi har varit på två loppisar idag; PMU och Framtid. Hittade ett guldfärgat skohorn på Framtid och lite tupperware på pmu. Tips när man köper plast på loppis: lukta alltid inne i burken så den inte luktar illa!

Mannen är på jakt efter piggar att placera alla de hundra hyllplan på som kommer från pmu´s loppis i morgon. men vi hittade inga. Det fick bli skruvar på Biltema istället. Där har vi också en billig affär. Här har man gått och köpt en massa sandleksaker för 5 kr till barnbarnet och så kan man köpa ett stort set för endast 25 kr på Biltema. Det känns lite snopet.

Sen åkte vi till Rusta och köpte en snygg matta till Henriks rum. Nämnde jag all mat jag handlade tidigare idag. Pengarna bränner på lönekontot så det är bäst att sätta fart på dem!


Pengar i sig själv är neutralt men det är begäret efter pengar som är roten till allt ont!


Kram Nilla

ANNONS
Av Gunilla Tuvesson-la Fleur - 26 juli 2009 20:32

Jaha, det var den festivalen det. Skönt att den är över. Helsingborgsfestivalen som har varat i dagarna tre har varit ovanligt blöt. Regnmässigt alltså, något lugnare när det gäller det blöta som har intagits via munnen (men inte av mig). Har bara druckit Ramlösa eller Loka.

Jag och mannen har mest hängt runt Pilgimstältet och träffat massor med folk som man inte träffat på ett helt år alltså förra gången det var festival. Det var jätteroligt! Men vad trött man blir av oavbrutet pratande under flera timmar. Idag, söndag har man inte gjort många knop.

Pilgrimstältet är ett samarbete mellan alla kyrkorna i stan där man visar att vi har tron gemensamt. Här finns allt från barnlekar till utdelande av gratisbiblar och sång och musik och våfflor och kaffe (te). Vad jag saknar är dock ett hederligt, gammalt väckelsemöte med gamla härliga väckelsesånger blandat med lovsång. Det hade varit mysigt!

Hela stan lever upp och man kan äta langos, som enligt min mening är nyttigt. Det finns faktiskt fett som är nyttigt och gräddfill, räkor,krabba och svart kaviar väger upp om det skulle vara onyttigt med själva brödet (tycker jag).

Nu har jag två veckor kvar på semestern. Tiden har gått fort men jag har haft att göra. Det som har roat oss mest har varit att gå på loppis, speciellt PMU´s loppis på Väla industriområde. Man hittar alltid något där. Det har ju inte varit något strandväder men loppisvädret har inte varit så dumt. 

Min kära dotter kommer hem i veckan och då ska hon få sortera alla sina magasinerade grejor här hemma så hon vet vad hon ska ha med sig på flytten till Piteå. Allt ska skickas med bussfrakt och man är ju mycket tacksam att lägenheten hon ska hyra är möblerad. Puh!


"Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor, jag ska skänka er vila!" Jesus


Kram Nilla

Av Gunilla Tuvesson-la Fleur - 9 juli 2009 18:19

Hoppas alla mår bra. Har jobbat och stått i så det rykt om det.

I morgon börjar min semester. Härligt, 4veckors ledighet men jag kommer nog att sakna folket på Lundhagen (ingen nämnd och ingen glömd och gömd).

Varmt har det varit och jag hoppas att värmen återvänder under min ledighet. Jag älskar värmen. När jag var i 18-19 årsåldern jobbade jag i parkförvaltingen när det var supervarmt ute. För att få svalka fick vi ställa oss mot trädens blad  eftersom de är svala eller hälla vatten över varandra. Det var en rolig tid.

Det har varit svårt för de gamla med värmen men nu när det är svalare mår de mycket bättre. En klimatanläggning hade varit bra att ha på äldreboenden om man betänker att det antagligen kommer att bli varmare klimat hädanefter. Men det finns inga pengar tyvärr. I stället får vi försöka ge dem svalka på annat sätt och ge massor med dryck.

Jag promenerar på mornarna nästan varje dag nu och det har resulterat i att jag förlorat 8 kg Gunilla och jag vill inte ha tillbaka det. Det är en häftig känsla att må så här bra. Promenader är verkligen det bästa sättet att gå ner i vikt på, tycker jag!Och att tänka på vad man äter och när man äter. Nån gång i veckan måste man dock unna sig nåt litet gott annars blir det för tråkigt!

Min dotter har varit hemma 1,5 dag från sin arbetsplats på Malta. Fick träffa henne några timmar igår för i morse kl. 4.30 åkte hon iväg igen och sedan i augusti bär det iväg till Pite. Där ska hon studera till danslärare i 4,5 år!?! Det glädjer mitt hjärta att hon gör något som hon tycker är roligt. Hon har dansat och uppträtt sedan hon var liten. Och jag kan ju säga att det hon gör var min dröm när jag var liten men jag vågade inte! Tack Gud, för alla människor som vågar leva ut sina drömmar och visioner så andra människor kan bli välsignade och få glädje av det!!

Kram Nilla


Av Gunilla Tuvesson-la Fleur - 17 maj 2009 16:07

När man blir 18 år är man verkligen vuxen då? När jag blev 18 kände jag man fortfarande väldigt osäker på vuxenlivet. Jag slussade liksom ut mig själv från mor och far när jag flyttade hemifrån vid 19 års ålder. Det fanns fortfarande många saker i samhället man inte hade koll på riktigt; deklarationen tex. Då hade man inga förtryckta utan man fick fylla i den själv. Och jag är rätt så hopplös att hålla reda på papper, så tack och lov för att kontrolluppgifter fanns redan då på den tiden. Likadant med mitt ekonomiska sinne, som nästan var obefintligt. Fick låna pengar innan nästa månadslön kom. Men man lär ju sig av sina misstag, som nån klok människa uttryckte sig en gång. Idag ser jag det som en sport att hålla reda på pengarna varje månad. Och för det mesta kan jag ge mig själv segerkronan.

Så som tiderna har blivit idag så flyttar tydligen barnen inte hemifrån förrän de är betydligt äldre. Min äldsta flicka flyttade när hon var 20 men pojkarna kommer nog inte iväg än på ett tag. Det känns lite som att de vill vara vuxna men ändå inte släppa vissa saker än, som middagen på bordet och inte behöva handla själv. Men barnen kommer ju alltid att vara barn till sina föräldrar så man kan inte neka att ställa upp när de behöver.

Nu ska min dotter kanske flytta upp till  Piteå till hösten för att gå på högskolan där. Visserligen har hon bott i Stockholm innan, men Piteå!! Stockholm kunde man ju ta nattbussen till för att hälsa på, men Piteå!!

Nåja, vi ska nog kunna överleva det med! Hon gör ju det hon tycker är roligt och det är huvudsaken och så får vi ju en chans att uppleva Norrland för besöka henne måste man ju! En till två ggr om året får man kolla läget kanske. Hon ska nämligen gå där i fem år! En himla lång tid i mammas ögon.

Har ni tänkt på hur älgmamman tex gör med sina fjorårskalvar? Hon stöter bort dem för att de ska lära sig klara sig själv! Undrar om hon gör det i kärlek eller för att hon ska få en ny kalv?!? Men så vill inte jag göra men jag vill samtidigt inte ta alla deras smällar. Att bli vuxen innebär att lära sig ta ansvar och det lär man sig så småningom, tro mig, jag vet. Men jag finns här än så länge, beredd att breda ut mina hönsvingar över er när ni behöver mig.

En bonde som bodde på en gård långt ute på landet såg en dag att det brann kraftigt i horisonten. Han skyndade sig snabbt att göra så gott han kunde föra att brandsäkra sin gård. Han släppte ut sina djur och kröp själv ner i sin källare tillsammans med sin familj. När branden hade dragit förbi och dött ut kom han upp ur källaren och gick runt på sin nedbrunna gård för att se om nåt hade klarat sig men allt var nedbrunnet. Plötsligt såg han något röra sig i en hög bland askan på marken. Han sparkade till högen och fram sprang några kycklingar. De hade klarat sig tack vare att deras hönsmamma hade brett ut sina vingar som skydd över dem när branden gick förbi. Hon hade gett sitt liv för sina barn! Precis likadant vill Gud breda ut sina vingar över dig och mig när det stormar eller brinner runt omkring oss. Inte konstigt att man vill vara Hans barn då!


Kram Nilla 




Jag träffade för en del år sedan en kvinna som påstod att hon inte behövde nån. Hon tyckte att hon klarade av att vara ensam. Jag tror inte på det. Tänk om du vaknade upp en dag och hela jordens befolkning utom du hade försvunnit. Din brevbärare och de du får post från, din frisör, din fotspecialist, alla doktorer och undersköterskor. Om du blev sjuk skulle du inte kunna bli undersökt. Du hade fått gissa dig till genom att läsa läkarböcker och kanske behövt bryta dig in på nåt apotek för att få tag på medicin. Din dator hade slocknat och alla lampor hade släckts och du hade fått leva utan både TV och telefon. Ja, jag vet att jag hårddrar det, men påstår man att ensam är starkast då ljuger man. Alla behöver nån. Alla behöver vi bekräftelse.

Jag vet var jag borde ta emot min bekräftelse från, men det är inte alltid så lätt. Man förväntar sig inte beröm och när man väl får beröm så har man svårt att ta emot det. För inte är väl jag bra på att göra saker. Därför jobbar man så hårt och mycket att man är helt utpumpad när arbetsdagen är slut.Oftast är det lättare att kritisera nån än att ge beröm, som den personen kanske behöver. Vi svenskar är jättebra på att fokusera på negativa saker, som nyheter (och det är ju ingen nyhet) till ex. Varje dag får man läsa om hemska saker. Det gäller att läsa noga för att hitta en positiv nyhet och ofta hamnar de i utkanten av tidningen som om det var en en kuriositet.

Det är rätt konstigt egentligen att man idag kan klä sig precis hur som helst men helst ska du vara hård och kall på insidan. Samhället har blivit mindre empatiskt än när jag var liten. Man hade också mer respekt för varandra. Därmed inte sagt att alla är sådana. Det finns lysande undantag och de är fler än man tror. Jag tror att inuti varje människa finns något som är formbart, som en klump lera vars enda önskan (om den nu skulle ha en själ och känslor) är att bli formad av ett par kärleksfulla händer.Det är bara det att det som är mörkt syns mest i dagens samhälle, när det egentligen är ljuset som ska lysa starkast!

Kvinnan som jag talade om har en livskamrat så det motsäger i allra högsta grad hennes påstående!


"Vi är leran och du Herre, är krukmakaren"


Kram Nilla

Av Gunilla Tuvesson-la Fleur - 25 april 2009 21:50

Idag har det varit en bra dag. Lite kallt i vinden men annars varmt och skönt.

Promenaden i morse var underbar. Det är så härligt att se allt som växer. Man kan inte förstå att bara för ett par månader sedan var allt dött och kalt. Men så kommer värmen och solen stiger allt högre  på himlen och med den skapelsekraften. Det riktigt exploderar av grön glädje. Det är som när man är deppig och man inte tycker någonting är roligt och alla är emot en, men så hittar man kranen inom sig igen och vrider på den så att glädjen börjar flöda. Man riktar sin blick framåt och uppåt istället för att borra två små hål i marken. Eller till och med se in i sin egen navel. (Navelskådare är man när man bara ser sina egna misstag och begränsningar och bra pratar  om dem)Härligt!!

Mannen har rensat trottoaren från ogräs, Han avskyr det men har han påbörjat nåt så slutför han det också. Det blev jättefint. Jag har några oavslutade virkningar som har legat i en korg nånstans i säkert 10-20 å. Undrar om jag har kvar virkbeskrivningarna..hrmm!

Jag hjälpte till med att rensa i vår lilla hörnrabatt samtidigt som jag gräddade matbullarna i ugnen. Det är roligt att baka matbullar för man kan nästan ha vad som helst i dem. Idag hade jag lite vitlökskrydda, oregano och krossat linfrö.  Dessutom använde jag olivolja och rapsolja i stället för margarin. Efter gräddningen penslade jag bullarna med en blandning av vatten och olivolja. Supergoda blev dom!


"Lyckliga de ödmjuka för de ska ärva hela världen"


kram Nilla

Av Gunilla Tuvesson-la Fleur - 24 april 2009 19:22

 Söta Isabella!


Det händer ju inte så mycket nu för tiden!!

Vad ska man blogga om? Fast det händer saker hela tiden,  blir man så lätt hemmablind.

Har precis rensat min inkorg på msm. Det var kul. Hittade en massa roliga mejl som jag har vidarebefodrat till en del. Det är konstigt vad det kan rassla till i inkorgen när man inte har kollat på några dagar. Man går med i det ena nyhetsbrevet efter det andra men man hinner ju inte med att läsa. Speciellt om det är på utrikiska!

Igår var vi i Kristianstad och hälsade på min käre makes barn och barnbarn. Det var mysigt. Lilla Isabella är så kär.

Vi åt en god lunch på Favoriten i K-stad. Det är nog det billigaste haket i Sverige.

Nu ska vi snart äta korv o bröd, en klassiker. Det bästa jag vet!! Och min mans favorit också ska jag tillägga. Vi är inte så kräsna.

Jag återkommer om nåt nytt händer!!


Gud är god, och Du är inte så dum du heller!!


Kram Nilla




Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2009
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ nillalafleur med Blogkeen
Följ nillalafleur med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se